0 Läs mer >>
En medlem i min skapandegrupp på facebook fick den briljanta idén att väva reflexer med brickor, och reflextråd. Den lät jag mig omedelbart inspireras av och gjorde ett helt gäng! De flesta har jag gett bort i julklapp, eller använder själv. Endast ett fåtal blev sålda på julmarknaden.
Det var väldigt roligt att göra, så jag har köpt på mig massor av reflextråd och hängen, så detta får bli min julklapp till folk 2019!

Reflexer

0 Läs mer >>
Lin är trassligt. Mycket trassligt. Men det blir attans så snyggt!
 
 
 
 
 
Älskar fransar!
 
 
 

Bälte i lin

0 Läs mer >>
 
I julklapp fick jag en vacker smidd järnflöjt, med ett underbart ljud! Tung som attan, så tummarna var helt slut efter bara en stunds spelande. Lösningen är enkel! Jag vävde en halsrem! Först hade jag tänkt använda flät-teknik, men det blev så vackert i det enkla så jag vävde bara helt slätt.
 

Halsrem till järnflöj...

0 Läs mer >>
 Dottern har en kontaktbok som går mellan hemmet och skolan/fritids. Jag saknade ett bokmärke i den, så jag vävde ett med brickor och petade in i ryggöppningen. En knut nertill håller det på plats. Blev riktigt bra!
Vet inte varför bilderna envisas med att bli uppochned, det är de inte i arkivet, men ni ser ändå principen.
 
 
 
 
 
 
 
 

Bokmärke

0 Läs mer >>
Nyligen hittade jag den låda med merceriserat bomullsgarn som jag köpte när jag just börjat lära mig väva med brickor. Jag var rädd för att jag hade vävt upp alltihop, men det hade jag inte! En hel samling gröna färger inspirerade mig till att göra ett längre bälte:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 











 

Grönt brickband

1 Läs mer >>
I många år har det legat en liten varpfläta, tänkt att göra ett band med bokstäver på av, som detta. Nu tänkte jag göra ett band åt Sandra med hennes namn och keltiska symboler, men insåg när jag läste på om tekniken hur otroligt tråkigt och bundet det skulle bli. Så jag drog ur alla trådar och trädde om till ett flätat band!
Lingarn som detta är ett dåligt material till brickband. För att minska snoddbildningen fäste jag brickparen vid en bräda med lekare:
 
Det fungerade riktigt bra halvvägs, men till slut blev de individuella brickorna så pass snodda att jag måste klippa loss och reda ut. Även under förarbetets gång lades så otroligt mycket mer tid på att reda ut och trassla loss än själva vävningen, så jag hoppas kunna hålla mitt löfte till mig själv att aldrig mer väva längre brickband med lingarn! Om inte min man hade hjälpt mig på slutet att hålla i trådarna, så hade det inte blivit ett bälte. Då hade det blivit en tummetott.
 
 
Det här är grundmönstret.
Här har jag låtit ett brickpar byta plats:
 
 
Utan någon plan har jag bara lekt med flätningen.
 
 
Som bältesring använde jag en gardinring! Den syns knappt ändå, så det är slöseri med något snofsigare.
 
Drejade fransar är nog min favoritavslutning!
 
Jag provade innan jag postade det:
 
Jag fann det väldigt skönt att bära tillsammans med den här klänningen, så kanske glömmer jag snart mitt löfte till mig själv. Lin ÄR vackert!

Sandras bälte

0 Läs mer >>
När jag experimenterade som mest med olika sorters brickband fick jag för mig att väva ett band till min väninna Anna-Maria, med hennes namn. Men jag hade varpat alldeles för kort, och det var ärligt talat väldigt tråkigt, så det stannade vid ANN.

 

Dubbelvävt brickband ...

0 Läs mer >>
Detta vävde jag att ha som snörning bak till min medeltidsklänning:

Och en bild till på sexhålsbrickbandet, som är vävt i samma material:

 



 

 

Brickband i svart, rö...

0 Läs mer >>
När jag satte upp rundväven, så gjorde jag först en väska till min make som blev helt färdigmonterad på en gång eftersom den skulle användas på ett lajv. Den andra hamnade i källaren, den saknade bara en rem. Och vid ytterligare en inventering, så fann jag en tredje, som jag hade glömt bort då den vävdes enbart på grund av att det fanns en snutt varp kvar. Jag hade knutit fransar och allt, även den saknade alltså bara en rem, men jag tyckte faktiskt inte att den blev så snygg så jag hade inte lust att montera klart den. Med fransar såg den ut såhär:
 
I vanliga fall älskar jag fransar, men blå mattvarp till ullinslag, det... det funkade helt enkelt inte.
Men så var det detta med hantverksutbytet. En väninna har ganska nyligen börjat med levande rollspel, och jag tänkte att hon kanske skulle tycka om en väska som var lite "lajvish". Kunde man ändå rädda den här stackars produkten? Kanske om man fick bort fransarna? Då såg den ut såhär:
 
och genast blev det mycket bättre! Jag provade att vända den utochin, men det blev inte så bra så jag drog istället in alla fransar och kastade med dubbelt garn runt alla kanter. Jag hade kvar grå- och grönmelerat garn, och bestämde mig för att göra en rem av det. Bandgrind hade kanske varit det bästa redskapet, men jag var sugen på att prova väva så tjockt med brickor, något som också ger en betydligt tjockare och därmed stadigare rem.
 
Garnet dammade något förfärligt när det utsattes för den typen av friktion, så jag hölls utomhus och njöt samtidigt av den underbara vårsolen. Min snälla pappa agerade både hållare och utredare och förenklade processen betydligt, eftersom jag behövde reda ut baktill ofta för att inte slita för hårt på garnet. Ett entrådigt, poröst ullgarn går av ganska lätt!
 
 
 
 
 
 
Sedan var det frågan om låsanordning. Det är bra att kunna stänga en väska. Funderade på knapp. På någon knytanordning. Eller på ett sorts mantelspänne. Det skulle vara fint!
Återigen kom min snälla och påhittiga far till undsättning, och gick ut till förrådet för att botanisera. Av en gammal spiral och en bit ståltråd tillverkade han ett spänne, ivrigt påhejad av mina båda barn.
 
 
Sedan funderade vi över hur vi skulle stoppa låspiggen från att glida ut. Pärlor? Löda fast en liten metalltråd? Spiralen var för tjock för att kunna böjas på det snitsiga sätt som man ser andra mantelspännen. Lösningen blev att jag knöt några knutar av garnet i bägge ändarna, och varvade det med superlim till två yllepärlor.
 
 
 
 
I monteringen av remmen kom min förkärlek för fransar fram igen på ett bättre sätt än med mattvarpen!
 
 
 
 
Mönstret till brickbandet:
 
 
 
Och voila!
 
Sedan hoppas jag kunna uppdatera med en bild av Kajsa och väskan!
 

Kajsas väska

0 Läs mer >>


Julen 1998 lärde Charlotte mig att väva med brickor. Jag blev helt såld, min pappa sågade och borrade genast i en kortlek åt mig så att jag kunde prova omedelbart, men snart köpte jag kartongbrickor avsedda för ändamålet som fungerade lite bättre. Framför allt är hörnen rundade, vilket minskar risken för att garnet hakar i dem.
Det här är mitt absolut första brickband, vävt med vad som fanns i mina föräldrars gömmor, med enklast tänkbara mönster. Samtidigt är det ett av de band som jag använder mest, då det fungerar som midjebälte när jag sätter fast det lås som syns på bilden, som pappa också tillverkade åt mig.














 

Mitt första brickband...

0 Läs mer >>

 

 
Och det här är ett påskbrickband, där jag har fjädrar som inslag! Bara på kul!
 
 
 
 

Glad påsk!

0 Läs mer >>
Det här vävde jag med brickor till min dåvarande vän, nuvarande make, i födelsedagspresent 2003. Syntetfärgat siden, relief med dubbelt guldinslag som tyvärr inte syns så bra på bilden.
 
 

Bokmärke

0 Läs mer >>
Ett brickband, vävt i mattvarp så tyvärr kommer inte mönstret fram ordentligt. Jag använder det som bälte när jag väver andra brickband, eftersom det är lätt att sätta fast vävlåset i det.
 
 

Egyptiskt diagonalban...

0 Läs mer >>
Berättelsen om denna tenorblockflöjt går att hitta här, om någon är intresserad av hur jag räddade den från en säker död. Jag reparerade den, tätade med lim och lintråd och har nu vävt ett band i lin som jag har limmat fast som dekoration. Ser finare ut än limmad lintråd.
 
 

Dekorationsband till ...

0 Läs mer >>
Till den räddade tenorflöjten skulle jag väva ett band att limma på lintråden som är virad runt, för att göra den lite snyggare. Jag hade tänkt göra en regebundet flätad variant, men det är tråkigt att bara göra samma mönster så jag svävade ut ganska mycket och improviserade, precis som jag gjorde till remmen jag vävde till min nya tenorflöjt.
Bandet blev snyggt, men när jag virade det om flöjten, så försvann effekten och allt såg bara rörigt ut. Då använde jag den istället som rem till basblockflöjten, jag har länge tänkt göra en särskild vävd rem till den istället för det tråkiga svarta nylonband som jag använt hittills.
Så nu väver jag ett nytt band till tenoren, och försöker att hålla kreativiteten i styr.
 
 
 

Halsrem till basblock...

0 Läs mer >>


Min nya, vackra tenorblockflöjt i päronträ är ganska tung. Den mesta tyngden hamnar på högertummen, vilket är slitsamt i längden. Därför provade jag att sätta dit en halsrem, som har underlättat betydligt!



Hittade en beskrivning på flätade band i min bok om brickband, och blev genast sugen på att prova. Jag varpade upp ett enkelt mönster i två färger, och har helt enkelt lekt och testat olika varianter i samma band. Det var verkligen roligt!











Garnet är en sorts broderigarn som jag köpte när jag först började lära mig väva med brickor. Det är glansigt och oerhört lättarbetat! Fanns för en billig penning på ÖB i små nystan, och jag köpte en hel påse. Har inte så mycket kvar, jag vävde mycket under en period. Men de här färgerna tyckte jag passade bra till flöjten!



Halsrem