0 Läs mer >>
För en del år sedan köpte jag en vävram billigt på loppis, och har försökt hitta instruktioner till hur man framför allt monterar ner den. Det har jag misslyckats med, trots inköp av boken "Väva fritt i ram", men jag improviserade lite och invigde ramen med denna noppväv, av garn som jag fick till skänks av min fasters väninna:
 
 
 
 

Emmas sittdyna

0 Läs mer >>
 
På plats i deras hem:
 
 
 
 

Hiens barn!

0 Läs mer >>
 
 
Tuskaft med dukagång. Jag vävde den med tanke på att den skulle kunna ligga i väntrummet till Petras massagerum, men hon tyckte att den skulle ligga inne i huset!
Familjens dotter tycker visst detsamma. En sådan här bild blir jag lycklig av att se!
 
 
 
 
 
 
 

Petras matta

0 Läs mer >>



 
Vad ger man till någon som hantverkar själv, mycket och vackert? Förra hantverksutbytet skrev jag en melodi till min väninna Anna-Maria. I år konfererade jag lite med hennes make, och kom på att en klädnyphållare vore en bra present! Jag såg en liknande modell i någon hobbytidning för några år sedan, och ritade ett eget mönster. Lite roligare att hänga tvätten med!
Sista bilden är tagen av Anna-Maria, när den är upphängd i hennes trädgård.

Klädnyppåse

1 Läs mer >>
Sommaren 2008 gick jag en fantastiskt rolig kurs i skaftväxling på Gamleby Folkhögskola, ledd av Gisela von Weisz. Vi satte upp en samling smala provvävar i olika material, och efter kursen lottades restvarparna ut bland deltagarna. Jag hade turen att få byta till mig det jag vann mot det jag ville ha, en smal fläta med linnemattvarp! Den har legat i mina gömmor sedan dess, utan att jag egentligen vetat vad jag ska göra med den, men i samband med detta inspirerande hantverksutbyte kom jag på att jag skulle kunna sy ihop väven på mitten och göra en liten väska av den, lagom till en bok eller mindre skissblock.
När vävstolen ändå var förberedd för stramalj, så vävde jag även denna i det.
 
 
 
Pådragen...
 

Solvad...
 
 
Skedning pågår...
 
 
Framknuten...
 
 
Och igångsatt! Dubbelt inslag av ett väldigt gammalt och skört lintowgarn.
 
 
Voila! Ihopsydd på mitten, för hand med lintowgarnet.
Närbild
 
Baksida.
Mot slutet lekte jag lite med andra inslag, och det fick bli till ett litet medföljande pennfodral!
 
 
 
 
 

Ninnis linväska i str...

0 Läs mer >>

Flera av hantverksutbytespolarna håller på med levande rollspel, och då kan det vara roligt att ta med sig spel som kan fungera i en fantasymedeltida värld. Ursprunget till killekortleken (uttalas chille) är från femtonhundratalet så vitt man vet, men bara det att det inte är knekt, kung, dam och ess gör ju att det kan kännas lite annorlunda. För att ytterligare neutralisera kortleken, så har jag hittat på egna klädda kort. Eller kanske mest för att jag inte hade lust att måla ett svin, ett värdshus, en kavall, husar och harlequin...                 
 
Korten är målade på akvarellpapper som är styvt nog att kunna fungera som kortlek, men hur snabbt den blir sliten har jag ingen aning om! Försökte fixera färgerna med klarlackspray, men då gick det igenom på baksidan och det är ju väldigt dumt i kortspelsammanhang. Och laminering går ju bort, det kan man inte ha i skogen!                        
 
Påbörjad i Västervik veckan efter påsk 2013.





Kortleken behövde förstås ett fodral, och jag led av broderiabstinens efter att ha lämnat ifrån mig pachisispelet, så jag tänkte att det kunde bli roligt att brodera det högsta och det lägsta kortet. Kistan är högst, den är full med guldpengar om man har tur! Jag kom på att jag hade nyckel och nyckelhål till min scrapbooking nere i Västervik, så jag fick det uppskickat och använde mig av för en roligare struktur.
Desertören måste ju vara absolut lägst, Cia spelar ofta soldat nämligen. Ni ser väl ögonen i busken där ynkryggen gömmer sig?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Killekortlek och väsk...

0 Läs mer >>
När Jysk skulle flytta i Västervik, så sålde de ut allt med 70% rabatt. Mamma köpte alla örngott som fanns kvar för min räkning, men blev i kassan upplyst om att det var stora örngott. Mycket stora. Men hon köpte dem i alla fall, tänkte att det nog går att göra något av. Och det gör det minsann! Till en liten snart halvårsgammal flicka blir detta ett bra sommartäcke, eller reselakan, eller påslakan, och när hon blir större kan man stoppa i en stor kudde!
Tecknen är tryckta, och betyder liv, lycka, kärlek och glädje, och flickans namn har jag målat med guld.
 

Jessicas och Livs pre...

1 Läs mer >>
I många år har det legat en liten varpfläta, tänkt att göra ett band med bokstäver på av, som detta. Nu tänkte jag göra ett band åt Sandra med hennes namn och keltiska symboler, men insåg när jag läste på om tekniken hur otroligt tråkigt och bundet det skulle bli. Så jag drog ur alla trådar och trädde om till ett flätat band!
Lingarn som detta är ett dåligt material till brickband. För att minska snoddbildningen fäste jag brickparen vid en bräda med lekare:
 
Det fungerade riktigt bra halvvägs, men till slut blev de individuella brickorna så pass snodda att jag måste klippa loss och reda ut. Även under förarbetets gång lades så otroligt mycket mer tid på att reda ut och trassla loss än själva vävningen, så jag hoppas kunna hålla mitt löfte till mig själv att aldrig mer väva längre brickband med lingarn! Om inte min man hade hjälpt mig på slutet att hålla i trådarna, så hade det inte blivit ett bälte. Då hade det blivit en tummetott.
 
 
Det här är grundmönstret.
Här har jag låtit ett brickpar byta plats:
 
 
Utan någon plan har jag bara lekt med flätningen.
 
 
Som bältesring använde jag en gardinring! Den syns knappt ändå, så det är slöseri med något snofsigare.
 
Drejade fransar är nog min favoritavslutning!
 
Jag provade innan jag postade det:
 
Jag fann det väldigt skönt att bära tillsammans med den här klänningen, så kanske glömmer jag snart mitt löfte till mig själv. Lin ÄR vackert!

Sandras bälte

0 Läs mer >>
Till en lajvande hantverksutbytespartner bestämde jag mig för att brodera ett spel som funkar att ta med ut i skogen. Fia med knuff härstammar från det indiska spelet Pachisi, och detta lät jag mig inspireras av! Först hade jag bara tänkt brodera själva rutmönstret med någon liten utsmyckning, men... ja, det blev att jag täckte hela med kedjestygn. Och sydde en påse till att ha spelpjäser och snäckor i. Man kastar nämligen inte med tärningar utan med snäckor!










 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Pachisi

0 Läs mer >>
När jag satte upp rundväven, så gjorde jag först en väska till min make som blev helt färdigmonterad på en gång eftersom den skulle användas på ett lajv. Den andra hamnade i källaren, den saknade bara en rem. Och vid ytterligare en inventering, så fann jag en tredje, som jag hade glömt bort då den vävdes enbart på grund av att det fanns en snutt varp kvar. Jag hade knutit fransar och allt, även den saknade alltså bara en rem, men jag tyckte faktiskt inte att den blev så snygg så jag hade inte lust att montera klart den. Med fransar såg den ut såhär:
 
I vanliga fall älskar jag fransar, men blå mattvarp till ullinslag, det... det funkade helt enkelt inte.
Men så var det detta med hantverksutbytet. En väninna har ganska nyligen börjat med levande rollspel, och jag tänkte att hon kanske skulle tycka om en väska som var lite "lajvish". Kunde man ändå rädda den här stackars produkten? Kanske om man fick bort fransarna? Då såg den ut såhär:
 
och genast blev det mycket bättre! Jag provade att vända den utochin, men det blev inte så bra så jag drog istället in alla fransar och kastade med dubbelt garn runt alla kanter. Jag hade kvar grå- och grönmelerat garn, och bestämde mig för att göra en rem av det. Bandgrind hade kanske varit det bästa redskapet, men jag var sugen på att prova väva så tjockt med brickor, något som också ger en betydligt tjockare och därmed stadigare rem.
 
Garnet dammade något förfärligt när det utsattes för den typen av friktion, så jag hölls utomhus och njöt samtidigt av den underbara vårsolen. Min snälla pappa agerade både hållare och utredare och förenklade processen betydligt, eftersom jag behövde reda ut baktill ofta för att inte slita för hårt på garnet. Ett entrådigt, poröst ullgarn går av ganska lätt!
 
 
 
 
 
 
Sedan var det frågan om låsanordning. Det är bra att kunna stänga en väska. Funderade på knapp. På någon knytanordning. Eller på ett sorts mantelspänne. Det skulle vara fint!
Återigen kom min snälla och påhittiga far till undsättning, och gick ut till förrådet för att botanisera. Av en gammal spiral och en bit ståltråd tillverkade han ett spänne, ivrigt påhejad av mina båda barn.
 
 
Sedan funderade vi över hur vi skulle stoppa låspiggen från att glida ut. Pärlor? Löda fast en liten metalltråd? Spiralen var för tjock för att kunna böjas på det snitsiga sätt som man ser andra mantelspännen. Lösningen blev att jag knöt några knutar av garnet i bägge ändarna, och varvade det med superlim till två yllepärlor.
 
 
 
 
I monteringen av remmen kom min förkärlek för fransar fram igen på ett bättre sätt än med mattvarpen!
 
 
 
 
Mönstret till brickbandet:
 
 
 
Och voila!
 
Sedan hoppas jag kunna uppdatera med en bild av Kajsa och väskan!
 

Kajsas väska

0 Läs mer >>
För några år sedan kom jag för första gången i kontakt med ett sorts presentutbyte på facebook. Konceptet var sådant att man på sin status utlovade något handgjort till de fem första som kommenterade statusen, förutsatt att dessa fem själva lade upp samma erbjudande på sin status. Det kunde vara en påse bullar, något stickat, broderat, täljt, skrivet... vadsomhelst som skapats av egen kraft. Nackdelen med det systemet var för det första att det inte nödvändigtvis behövde bli ett ömsesidigt utbyte, eftersom den som kommenterade mitt inlägg kanske redan hade fem som kommenterade sitt eget, och alltså var den listan full. Och för det andra att de som utlovade presenter inte höll det.
Därför bestämde jag mig för att skapa en annan form av utbyte, där jag gör en ömsesidig överenskommelse med de facebookvänner som vill, där vi skapar något åt varandra. Det här har växt lite, så att fler dragits med, och vi skapade en egen grupp för det, där vi kan lägga ut foton och prata lite kring detta. Det är väldigt roligt att diskutera med andra, lite hemligt, om vad man skall ge den eller den. Få tips och påhejning.
De två nedanstående bilderna kommer från tidigare utbyten, som var ömsesidiga, något jag alltså tyckte var roligare.
 
 
Den här brödpåsen sydde jag åt en väninna som tycker om att baka surdegsbröd, den är vändbar och foto på insidan kommer så småningom. I utbyte fick jag ett bröd!
 
Och den här vävde jag åt en annan väninna, jag tänkte att den kunde passa att ha vid sängen som matta men hon tyckte att det var en perfekt dyna till balkongstolen och det fungerar ju också utmärkt. Det är en sorts taqueté, vävd i samma varp och med samma lilla dragrustning som Signes och Elsas filtar. I utbyte fick jag en jättefin handväska.
 
 
 
 

Hantverksutbyte