Min plan är att väva ett band i lintråd som skall sättas lite här och där, så jag grävde fram de färger som bäst passade ihop med linnetyget ur min låda. Det blev ljusgult och brunt, och så tänkte jag ha lite mörkgröna detaljer. Jag skissade bandet med en reliefeffekt, glömsk av att inslaget faktiskt nästan aldrig syns i "hålen" om det är för tunt.
Jag har tillgång till en varpa, i hyresgästföreningens lokal, men det gick snabbare att sätta upp en egen i köket. Längre varp än så skulle jag inte ha. Men det gör jag inte om när barnen är hemma. Innan jag hann blinka, smet dottern in, grep en sax och klippte av en tråd. Grr sade mamma då.
Varpflätan färdig!
Man kan väva med brickor på flera sätt, jag har valt en V-effekt, som innebär att varje ruta i mönstret består av en högerbricka och en vänsterbricka som läggs mitt emot varandra. Man trär trådarna bakifrån, i hål som är märkta med ABCD, enligt vävnotan.
Det här kortet har min fyraårige son tagit!
För att undvika trassel, så kan man varpa enligt vävnotan. Först åtta bruna trådar, åtta gula, två bruna, två gula och så vidare. Men är man lat som jag, så räknar man ut hur många trådar av varje färg, varpar så många och...
...hänger upp brickhögen någonstans och reder ut allt trassel efteråt.
Utrett! Och om jag någonsin skall ge ut en hantverksbok så lovar jag att anlita en professionell fotograf som inte fotar i motljus.
De första inslagen gör jag med tändstickor för att så snabbt som möjligt få ut bredden.
Se så fint! Ni förstår vad jag menar med V-effekt?
När bandet blivit några decimeter, så underlättar det med ett lås som man kan vira upp det på. Detta har min snälla pappa gjort åt mig.
För färdigt resultat, håll utkik här på bloggen!