0 Läs mer >>
Nu så, nu äntligen efter två års komplett vävstolstorka och längtan, så har jag börjat väva min plädsjal! Stramalj har jag inte vävt sedan jag gick på Väddö, tio år sedan, och det är ju väldigt roligt! Tjockt garn med gles teknik gör att det går väldigt fort, så hade jag bara haft tillräckligt med garn och varit ledig idag så skulle jag ha kunnat få klar den. Men det är nog bra att suga på karamellen några dagar till!
Så här ser det ut så långt, jag improviserar randningen fullständigt:
 
 
Men jag känner att svart måste få dominera, så jag behöver några nystan till. Attans då, ska jag behöva besöka garnbutiken igen ;)!

Påbörjad!

0 Läs mer >>
 
Det gröna och melerade garnet är det jag fick i julklapp av en väninna i Tyskland. Räcker inte riktigt till en större sjal, och dessutom ville jag ha något att rama in det med så jag köpte några nystan svart eskimo. Sedan var det det där med att räkna... Om varje nystan är cirka 50m, hur bred blir då en sjal som är 160cm lång? Och vadå cirka? Efter en stund lade jag ifrån mig miniräknaren och tänkte att vad tusan, jag tar tre svarta nystan, två gröna och ett melerat i handen och bara varpar så långt det räcker och skedar helt på måfå som jag tycker blir snyggt! Visst blir det trassligt på andra sidan skeden, men det är ett snällt garn och så kort varp att det inte är några problem.
Egentligen skulle jag vilja ha en 20/10-sked. Det här är en 30, och det blir för tätt, och sjalen blir för smal. Jag började mejla en bekant som väver, för att fråga om jag kunde få låna om hon hade, men kom sedan på att jag kan lämna en del tomrör. Det kan tillochmed bli en fin effekt, som förstärker det lite oregelbundna. Sedan tänkte jag mig stramalj i bindningen.
Å, vad jag har längtat efter att väva! Och imorgon är jag dessutom ledig, och kan sätta upp den här skönheten! Tjocka trådar innebär få trådar, så solvningen kommer att gå som en dans!
 

Sjalpläden, del 1

0 Läs mer >>
I två år har min älskade vävstol fungerat som klätterställning. Nästan lika länge har jag tänkt att jag ska solva om och väva ut den lilla bit varp som är kvar, eftersom jag är den typen som vill använda varenda sista droppe av bläcket i mina stålstiftpennor, varenda centimeter av varpen och varenda liten efsing. Men att solva är något av det tråkigaste som finns. Började före jul, men så lekte sonen med skaften så att solven åkte ur nertill, och då tappade jag lusten.
I julklapp fick jag ett härligt garn, och ett gäng trästickor, men då det inte finns plats för stickkonsten i mitt mentala hantverksbibliotek, så bestämde jag mig för att väva en härlig sjal av det. När jag vävt ur den där lilla retfulla snutten. Som jag först måste solva om helt och hållet och sortera solven på.
Men det är ingen exklusiv varp som sitter i. Vanlig tunn bomullsvarp. En ganska kort snutt dessutom. Och jag hade ingen klar plan över vad jag skulle väva i den heller. Så idag gjorde jag det. Drog ur allt och kastade!
Vilken befrielse!
 

Vilken lättnad!!!

0 Läs mer >>
 
Sådärja! Efter fler år än jag vill tänka på, så är den här väskan äntligen färdigmonterad och användbar! Jag älskar den, och har den ganska ofta nu. Den är lagom rymlig för A4-material!
 
 
 
 
Ena sidan är prydligt monterad...
 
 
 
...medan jag på den andra tar fasta på min förkärlek för vilda fransar!
 
 
Remmen är vävd i en bandgrind. Först provade jag att ha varpgarnet som inslag också, men då fick jag inte fram den fina randningen ordentligt så jag bytte till svart sytråd som blev mycket bättre.

Rundvävsväskan helt f...