Och det här är ett påskbrickband, där jag har fjädrar som inslag! Bara på kul!
Att reda ut broderigarnhärvan!
Mitt långfredagsproje...
Den här lilla, lilla bildväven gjorde jag till mitt dockskåp. Ni ser väl att det är ett höstträd?
Dockskåpsbonad
Sommaren 2008 skulle hela familjen plus min systerson på ett sommarlajv över dagen. Då behövdes förstås små lajvkläder till mina egna barn! Sonens dräkt sydde jag redan 2006, då dottern som då var fyra månader följde med på sitt första live i Karlskogasskogarna. Systersonen fick sina sydda av sin farmor, som är textillärare.
Dotterns klänning sydde jag av några handdukar.
Lajvkläder till mina ...
När en väninna gått en tid på en kreativ folkhögskolelinje så ansattes hon av en grön och lila demon som försökte tala om för henne att hon minsann inte var särskilt duktig. Då filtnålade jag ihop en snäll demon som skulle påminna henne om att hon var både bra och omtyckt. Den fick heta Ellyll, som betyder demon på walesiska.
Ellyll
Att sälja mina vävar är något jag sällan ens funderar på, men däremot tycker jag att det är väldigt roligt att väva åt vänner mot att de står för materialkostnaden! Min väninna Helena har ett fint gammalt torp i Blekinge, och till det har jag vävt två trasmattor i Blekinges färger vitt, rosa och ljusblått. Rosa är inte min favoritfärg, men just den här nyansen kändes så jordgubbsglassig och passade fint med de andra, så det var ändå väldigt roligt!
Ofta sätter man/jag upp en ganska lång mattvarp och gör flera mattor i den. De här mattorna är fortsättningen på föregående inlägg och den första är vävd i samma teknik, en solvad taqueté. Det innebär att den är ganska tjock, då det är flera lager i den.
Även här höll jag mig till en Plan och ett regelbundet mönster, men när den var färdig fanns det varp till en matta till som jag lekte lite mer i! De mönstrade ränderna har stränggarn som inslag, tror att jag försökte mig på någon missslyckad - men snygg - variant av rosengång. Traspartierna är vanlig tuskaft.
Sonen hjälpte mig!
Helenas mattor
Att skapa en matta, 2...
Jag började väva på Vuxenskolans kvällskurs, mitt i Uppsala, i januari 1999. Under julen hade nämligen min väninna Charlotte, som omnämns här och var i denna blogg, lärt mig att väva med brickor, och den natten kunde jag inte sova utan alla tankar och idéer snurrade på för fullt i huvudet. Innan dess hade jag knappt ens rört vid en vävstol och hade ingen aning om hur den fungerade, men jag kastade mig på telefonen efter nyår och hade turen att få den sista platsen på den här kvällskursen. Min allra första väv blev en enkel rana, men redan vid andra uppsättningen kröp önskan om att skapa bruksföremål fram. Jag ville väva ett tyg att sy en väska till min nybyggda harpa av!
Utan att veta något om tekniker, så bläddrade jag i pärmar och fastnade för det här mönstret. Läraren hjälpte mig att välja material och räkna ut vilken täthet jag borde ha för att göra ett hållbart tyg. Varpen var i cottolin, inslaget i lin, och den här drällvarianten vävdes med fyra skaft och fem trampor och var väldigt rolig vill jag minnas trots att jag inte "lekte" under skapandet utan höll mig helt och hållet till ordningen.
Till kanterna och som remmar köpte jag sadelgjordsband.
När jag hade tillräckligt med tyg till en väska, så inverterade jag färgerna och vävde en liten snutt som jag sydde en flöjtväska av. Bandet till den vävde jag med sexhålsbrickor.
Väskan fungerar även utmärkt att ha prylar i när jag åker på lajv, även utan harpan. Den sväljer mycket!
Kukkoladräll
Om någon vill veta, eller om jag själv vill bli påmind om, hur jag har gjort Signes och Elsas filtar, så finns en liten film om det här:
Hembyggd dragrustning
Upphängd halvdräll!
En kurskamrat på Wik vävde en sålldräll, och satte upp en så pass lång varp att vi som ville fick prova. Jag vävde en liten brödkorgsduk!
Sålldräll
Av läraren på Wiks folkhögskola fick vi lite visdomsord:
Garn isolerar skåpet där det förvaras
Garnköp hjälper till att hålla konjunkturen igång
Garnköp är billigare och roligare än psykoterapi
Garn behöver inte förvaras i kylskåp och inte tillagas för att njutas av
Garn behöver inte matas, snytas, bytas på eller motioneras
Garnköp är inte omoraliskt, olagligt eller fettbildande
Garn lugnar nerverna och tillfredsställer själen
Garn är bra för att täcka tidigare tomma ytor, till exempel strykbrädan, matrumsbordet, gästrummet...
Garn tillfredsställer din längtan efter skönhet och inspiration, åtminstone fyra gånger - när du köper det, när du tittar på det, när du stickar av det och använder den fantastiska sak det blev till sist
Garn är oftast billigare än bildelar, båtprylar, golfartiklar och fiskedon
Den som har mest garn vinner!
Du får köpa nera garn - det är du värd!
Tröst för en garnsaml...
Den väv som jag har fått ojämförligt flest komplimanger för, är denna. En eldklänning i ylle och vanlig tuskaft, med garn färgat av krapprot och lökskal i omknytningar och flamfärgning som jag vävde på Wik våren 2001
. En kurskamrat förälskade sig också i den och bar den en halv dag. Som tack för det så får hon stå ut med att jag lägger ut bilderna på henne här!
Men jag är också fin i den!
Fotot taget av Charlotte Frisell.
Jag bar den också när Olle Sahlin fotograferade mig, och bilden med harpan hamnade på omslaget till rollspelstidningen Sverox. Harpan har min far byggt.
Eldklänning
Kursen började på fredagen med att vi samlade löv, kottar, mossa och andra växter.
Kottarna behövde mosas ordentligt först innan de, liksom de andra växterna, lades i blöt över natten.
Charlotte och jag hade tagit på oss kottansvaret.
Vi höll till nere vid sjön i ett lite kyligt men underbart väder.
Här färgar jag med stenlav, som var en sorts lasagne! Ett lager med lav, ett med garn, varvat om vartannat. Det tog en evighet att skaka ur lavresterna ur garnet, och Missans tunika (se tidigare inlägg) luktar ännu efter över tio år svagt av just detta garn.
Stenlavsgarnet på tork - en väldigt vacker brun nyans!
Väl hemma på balkongen med vårt byte! Alla foton är tagna av Charlotte Frisell (f.d. Jansson), utom det av henne själv som jag har tagit.
Växtfärgningskurs på ...
Matta var det andra gemensamma projektet på Väddö. Jag satte upp en rosengång och vävde fem mattor. Två sängmattor som jag skulle ge till ett par vänner i bröllopspresent, men de försvann! Än idag undrar jag var de tog vägen. Kanske tyckte någon annan att de var fina. En väldigt lång, som sommartid ligger i mina föräldrars vardagsrum, som gångmatta mellan hallen och altandörren för att spara på heltäckningsmattan som ligger därunder. Det här är den enda väven där jag faktiskt önskar att jag hade hållit mig till skissen, för skissen var snygg, men det var så himla tråkigt!
De flesta blå trasor kommer ifrån Charlotte och Björn, som rensade ur sina garderober. Utöver trasor har jag använt stränggarn.
Det blev också en liten julmatta som inte tål att gås på, på grund av glittret, men den ligger så fint på en kista eller i gungstolen hos mina föräldrar kring jul:
Och till sist en liten matta som jag kallar för Vintersjö:
Elva meter mattvarp.....
Väddö Folkhögskola fick en vävstol till skänks under min tid där, som det satt en bit mattvarp kvar i. Jag vävde ut den med trasor i vanlig tuskaft, helt utan tanke och planering, bara för att inte varpen skulle gå till spillo.
