karinshantverk - Kajsas väska

Kajsas väska

9 april 2013 @ 21:36

När jag satte upp rundväven, så gjorde jag först en väska till min make som blev helt färdigmonterad på en gång eftersom den skulle användas på ett lajv. Den andra hamnade i källaren, den saknade bara en rem. Och vid ytterligare en inventering, så fann jag en tredje, som jag hade glömt bort då den vävdes enbart på grund av att det fanns en snutt varp kvar. Jag hade knutit fransar och allt, även den saknade alltså bara en rem, men jag tyckte faktiskt inte att den blev så snygg så jag hade inte lust att montera klart den. Med fransar såg den ut såhär:

I vanliga fall älskar jag fransar, men blå mattvarp till ullinslag, det... det funkade helt enkelt inte.

Men så var det detta med hantverksutbytet. En väninna har ganska nyligen börjat med levande rollspel, och jag tänkte att hon kanske skulle tycka om en väska som var lite "lajvish". Kunde man ändå rädda den här stackars produkten? Kanske om man fick bort fransarna? Då såg den ut såhär:

och genast blev det mycket bättre! Jag provade att vända den utochin, men det blev inte så bra så jag drog istället in alla fransar och kastade med dubbelt garn runt alla kanter. Jag hade kvar grå- och grönmelerat garn, och bestämde mig för att göra en rem av det. Bandgrind hade kanske varit det bästa redskapet, men jag var sugen på att prova väva så tjockt med brickor, något som också ger en betydligt tjockare och därmed stadigare rem.

Garnet dammade något förfärligt när det utsattes för den typen av friktion, så jag hölls utomhus och njöt samtidigt av den underbara vårsolen. Min snälla pappa agerade både hållare och utredare och förenklade processen betydligt, eftersom jag behövde reda ut baktill ofta för att inte slita för hårt på garnet. Ett entrådigt, poröst ullgarn går av ganska lätt!

Sedan var det frågan om låsanordning. Det är bra att kunna stänga en väska. Funderade på knapp. På någon knytanordning. Eller på ett sorts mantelspänne. Det skulle vara fint!

Återigen kom min snälla och påhittiga far till undsättning, och gick ut till förrådet för att botanisera. Av en gammal spiral och en bit ståltråd tillverkade han ett spänne, ivrigt påhejad av mina båda barn.

Sedan funderade vi över hur vi skulle stoppa låspiggen från att glida ut. Pärlor? Löda fast en liten metalltråd? Spiralen var för tjock för att kunna böjas på det snitsiga sätt som man ser andra mantelspännen. Lösningen blev att jag knöt några knutar av garnet i bägge ändarna, och varvade det med superlim till två yllepärlor.