0 Läs mer >>
Jag är inte mycket för att provväva. Det där med att göra en provbit i olika kvaliteter, provtvätta, prova överhuvudtaget, det - det har jag helt enkelt aldrig gjort. Några centimeter kan jag testa, men oftast chansar jag direkt. Men att få prova olika tekniker i andras vävstolar, det är kul. Här är min första taqueté som jag gjorde på Wik:
 
 
 
Det här minns jag inte vad det skulle vara för teknik, det var något jag inte riktigt förstod i alla fall, men det blev en liten fyrkant av mitt indigokoschenillgarn, också Wik:
 
 
 
Här är den provbit som var obligatorisk för alla, förstaväven på Väddö, "Ränderna går aldrig ur". Vi skulle prova olika tuskaftvarianter, några kypertvarianter och rackelväv.
 
 
Det här är en liten halvdrällruta, från den där stickiga fluffiga saken jag vävde på Väddö:

Diverse små provbitar

0 Läs mer >>
 
En av uppgifterna under tygtrycksmomentet på Väddö var att trycka ett rapporterat mönster. Det här tryckte jag på ett oblekt linne, och sydde både kuddar och kläder av.

Cariad-tyg

0 Läs mer >>

 
En väninna har egna ryafår, och detta garn kommer från hennes får. Jag färgade det med lökskal och vävde en honungskakeväv på tolv skaft och tolv trampor. I en kontramarsch innebär det att 144 trådar måste knytas på exakt rätt ställe i trampor och lattor. Att göra det tog längre tid än att väva själva tyget!
 
 
Avigsidan:
 
När jag ändå hade den bindningen uppsatt, så provade jag samma teknik med ett lite tunnare ullgarn, det som jag använde till eldklänningen, färgat med krapprot och lökskal.
 
 
 
Jag har ingen plan för den här lilla biten, funderade på att göra ett bälte av den.

Honungskakeväv

1 Läs mer >>
Det där med textiltryck var inte alls min grej när jag gick på Väddö. Den lusten kom först flera år senare. För att få tiden att gå, så skar jag ut ett brev i tidningspapper.

Tryckt brev

0 Läs mer >>
På Väddö hade vi både vävning med bindningslära, sömnad och mönsterkonstruktion. Läderbyxorna är jag extra nöjd med, de sitter fortfarande bra, korsetten är ingenting jag använder till vardags, och plyschklänningen får jag definitivt inte på mig längre!

Kläder och läder

0 Läs mer >>
Beställningsjobb från en väninna, hon betalade garnet, jag vävde. Blev lite väl lång, men.... kanske skönt att svepa in fötterna ordentligt? En av alla de vävar jag gjorde på Väddö på fritiden.

Långpläd

0 Läs mer >>
Eget tryck. Cariad betyder kärlek/älskad person på walesiska. Kudden sydde jag till en väninna, Linnetyg och linnetråd i broderiet i skarvarna.

Cariadkudde

0 Läs mer >>
I två veckor hade vi tygtryck på Väddö. Vi fick göra en screentryckram var. Jag gjorde detta mönster, en förstoring av ett kille-spelkort som jag tecknat till ett lajv som jag arrangerade med två vänner. Jag tryckte arrangörs-T-shirts åt oss!
Förlagan, som monterades på en ram och belystes med UV-lampa.

Screentryck

0 Läs mer >>
På Väddö hade vi ganska många "inspirationsövningar" som jag tyckte hjärtligt illa om. Sticka ner handen i en påse med grejer, känna, hitta på ett mönster av det man kände. Knyckla ihop tidningssidor, platta ut och teckna av. Rita av klasskamrater utan att titta på pappret och göra ett broderi av det man ritat.
Den här övningen gick ut på att ett stort papper hade bestänkts, klippts sönder och så skulle det broderas en tolkning. Jag förstod inte vitsen. Men gjorde det ändå.
Pappret...
 
... och broderiet. - Varför, liksom? Visst, det var ett sätt att öva olika stygn, men det hade jag hellre gjort på något vackrare sätt. Som den här lilla provstygnskartan, den tyckte jag om och har skapat helt ifrån mitt eget huvud!
 
 
 
Vi broderade vitt på vitt också, där fick vi göra våra egna mönster.
 
 

Broderier på Väddö

0 Läs mer >>
På vävmässan i Norrköping 2002 köpte jag en massa roliga garner, bland annat ett härligt silkesgarn som jag syntetfärgade lite flammigt samtidigt som jag färgade garnet till luftsjalen. Jag önskar att jag hade kunnat göra den längre, men det var lite svårt att beräkna inslagsåtgång så jag var lite för snål. Nå, det blev en vacker kombination av tuskaft och stramalj, första gången jag provade det, och sjalen blev en julklapp till min syster som älskar blått.
 
 

Sidensjal i stramajl

0 Läs mer >>
Matta var det andra gemensamma projektet på Väddö. Jag satte upp en rosengång och vävde fem mattor. Två sängmattor som jag skulle ge till ett par vänner i bröllopspresent, men de försvann! Än idag undrar jag var de tog vägen. Kanske tyckte någon annan att de var fina. En väldigt lång, som sommartid ligger i mina föräldrars vardagsrum, som gångmatta mellan hallen och altandörren för att spara på heltäckningsmattan som ligger därunder. Det här är den enda väven där jag faktiskt önskar att jag hade hållit mig till skissen, för skissen var snygg, men det var så himla tråkigt!
De flesta blå trasor kommer ifrån Charlotte och Björn, som rensade ur sina garderober. Utöver trasor har jag använt stränggarn.
Det blev också en liten julmatta som inte tål att gås på, på grund av glittret, men den ligger så fint på en kista eller i gungstolen hos mina föräldrar kring jul:
 
Och till sist en liten matta som jag kallar för Vintersjö:
 

Elva meter mattvarp.....

0 Läs mer >>
Väddö Folkhögskola fick en vävstol till skänks under min tid där, som det satt en bit mattvarp kvar i. Jag vävde ut den med trasor i vanlig tuskaft, helt utan tanke och planering, bara för att inte varpen skulle gå till spillo.
 

Restmatta

0 Läs mer >>
Det här är ett experiment, där jag ville få fram tygkänslan i de svarta partierna, och det fluffiga i de färgglada. De svarta bomullstrådarna gick av gång på gång, jag hade helt enkelt för tät varp. Tyvärr är det fluffiga garnet oerhört stickigt, så jag kan inte använda den som sjal som jag tänkt, så jag funderar att hänga upp den på väggen istället, eller lägga i en fåtölj. Den är för glad för att ligga hoprullad i garderoben.
 
 
 
 
Faktiskt gjorde jag en ordentlig skiss till den här, och till min glädje, och faktiskt förvåning, fanns nästan exakt de garner jag ville ha på Yll&Tyll i Uppsala. Jag hade alltså bara skissat utan att ha garner i åtanke. Och följde förstås inte skissen till punkt och pricka.
 


Av snuttarna som blir kvar i en väv gör jag gärna något skojigt. Nu hade jag en tid samlat på mig tepåsefodral under kvällsfikat.
 
 
 

Halvdräll

0 Läs mer >>
När jag ändå skulle solva sexhundra trådar, så passade jag på att sätta upp så pass lång varp att jag kunde väva lite flera produkter. Inför ett lajv hösten 2002 vävde jag en liten bonad att sätta upp i den spelhåla (Sala Kungsgård) som äventyret utspelades i. Stadens vapen samt en religionssymbol i en kombination som för vissa roller var direkt ohelig.
 
 
Sista biten av varpen lekte jag bara i. Det ville bli en räv, totalt utan tanke eller mall, som jag gav till min då ännu inte make, som i rollspelsvärlden har adelsnamnet Räv.
 

Mer varpmönstrad tusk...

0 Läs mer >>
En av de fyra gemensamma vävar vi skulle göra på Väddö var på temat luft. Meningen var att vi skulle skissa ordentligt, men att skissa är sällan en del i min skapandeprocess. Jag får en tanke i huvudet, och det enda jag behöver skriva ner är själva vävnotan. Att skissa något jag redan har i mig, det är som att behöva tvingas att slå upp ord för ord i ett lexikon när jag redan vet hur jag ska säga något. Jag finner sällan något nöje i det, det ger ingen inspiration alls utan snarare förtar skaparglädjen. Om jag skissar på något, så är idén redan förbrukad. Inte alltid, men oftast.
Så jag hämtade genast mitt underbara bouclégarn i siden och ull, syntetfärgade det med flamteknik, och satte upp en stramalj. Tyvärr hade jag inte så mycket material, jag skulle vilja göra en hel sjal i det här garnet, men det räcker gott och väl till en halsduk som värmer gott trots att den är så gles. Det får bli någon gång när jag Blir Rik, för det är ett ruskigt dyrt garn! Jag köpte det på vävmässan i Norrköping, dit vi åkte på studiebesök med klassen det läsåret.
 
 

Luft

0 Läs mer >>
Som sista projekt på Väddö satte jag upp en svart bomullsvarp och bara lekte i den.
 
 
 
 
 

Sista väven på Väddö