7 Läs mer >>
Dessa vävde jag någonstans i mitten av millenniets första årtionde, kan hända att de finns i tidigare inlägg men jag kan inte hitta dem så jag gör ett till eftersom det är flera som har frågat om just fäll-vävning. Jag fick tipset att väva med otvättad ull, för att den då inte glider ur, och filtar ihop sig lite när de tvättas. De här lockarna kommer från äkta ryafår, så det var extra roligt att göra ryaknutar med den!
Första fällen vävde jag till soldattorpet i Norby, till kökssoffan som jag tyckte var så kall att sitta på. Den gjordes ganska gles, jag gjorde fyra inslag med bomullstrasor innan jag knöt in en rad med ull.
 
 
 
 
 
Sedan vävde jag några sittdynor till mig själv, och för att piffa till dem lite köpte jag tjockt garn som jag lade in i mönster. Basen var jeanstrasor och eftersom de var tänkta till utomhusbruk gjorde jag dem tätare, med en rad ull efter två inslag.
 
 
 Flitigt använda!
 
Dessa används också, vävda till fotografen Charlotte Frisells mamma:
 
 
 
 
 
 

Ryafällar

0 Läs mer >>

Det var en gång en väverska, som för länge sedan gick en kurs i skaftväxling. Å, så roligt det var! Hon införskaffade alla verktyg som behövdes och funderade på om hon kunde sätta upp detta hemma. Hon provade först med att hänga upp en liten grupp med brickor på en sked, för att se om hennes små barn kunde låta dem vara ifred, och hade strax ett ormbo att reda ut. Projektet lades på is, till åtta år senare då kursen åter hölls. Då gick hon den igen för att repetera, och satte upp en härlig ullvarp - med ett garn som visade sig ha blivit lite malätet, så pass att varpen gick av gång på gång och det var en mardröm att dra fram. Idoghet resulterade dock i två härliga plädar med barnens namn invävda.

Året efter bestämde sig väverskan för att åka på ett levande rollspel. Till det skulle hon väva en lång sjal åt sin roll, och bestämde sig för att prova skaftväxlingen i sitt hem nu när barnen var i skolåldern och kunde låta bli allt klirr. Hon ägnade timmar åt att färga garn i köket med krapprot, då hon ville åt den riktigt härligt intensivt röda färgen som hon lyckats med många gånger tidigare. Denna gång ville det sig emellertid inte. Termometern gick sönder, så att det inte gick att hålla de sjuttio grader som behövdes. Garnet blev gammelrosa. En omfärgning gjorde endast garnet mörkare men inte rödare, en tredje omfärgning med pottaska ändrade inte heller nyansen, så där stod hon med någon sorts rostrosa som hon inte alls tyckte om, men försökte övertyga sig om att det nog kunde bli fint ändå tillsammans med grått.

Varpen åkte på, det solvades, knöts fram, knöts upp, och provvävdes. Skälet blev alldeles för smalt men väverskan tänkte att då får hon väl använda ett spröt för att vidga det. Ännu hade hon inte givit upp. Men så började trådar gå av och hon insåg att den här varpflätan hade legat tillsammans med den malätna. Och det levande rollspelet blev inställt. Och rostfärgen gjorde henne bara nedstämd, när själen längtade efter klarrött.

Det var här vävstolen förvandlades till en förvaringsmöbel. Väverskan kom sig inte för att laga den där tråden, för hon visste att den skulle följas av ytterligare hundra. Vävglädjen rann ur henne, och hon vände sig till andra hantverk under en lång tid. Vävstolen och de få centimeter hon hunnit väva stod där tysta och tålmodiga, dignande under kuddar, ren tvätt och vad som nu hade lagts på den.

Tiden gick.

En dag vaknade väverskan alldeles för tidigt en söndagmorgon, täppt i näsan så att hon inte kunde somna om, trött och håglös av ett virus som inte ville släppa taget om henne. Hon satte sig med iPaden i soffan och bläddrade förstrött. Gick in på gruppen Vävstolen, som hon inte hade besökt sedan hon satte upp väven för halvannat år sedan. Såg alla de fina vävarna och kände längtan växa i bröstet. Hon ville ju också väva!

Det är nu som väverskan tänker att vad fan.

Hon tänker att nej, hon ska inte låta sig hindras av ett projekt som det har gått troll i! Hon tänker ta tillbaka makten, tänker skapa något nytt av det som inte blev som hon ville. Bestämt tar hon fram saxen och klipper. Lättnaden är påtaglig när spänningen släpper i garnet och framknytningskäppen ramlar ner på framsidan. Garnet, ljuvligt gyllenbrunt, färgat i ceylonte, kommer att bli perfekt till sittdynor i ryateknik, tillsammans med det roströda som botteninslag. Hon känner hur skaparlusten återvänder, hon hör hur den vackra varpflätan med färgglatt silkemohair som väntat så länge på henne ropar! Och hon tänker att det inte finns något som heter "misslyckas" och "ge upp". Det heter "omdefiniera målet!"

 
 
 
Skaftväxlingsbrickorna förpassade till sin burk, till nästa gång!
 
 

Sagan om väverskan so...

0 Läs mer >>
Från första skaftväxlingskursen, 2008
 

Skaftväxlingsprovbit

0 Läs mer >>
Jag hyser en sorts hatkärlek till lin. Jag älskar linnetyg, lingarn, att brodera på och med lin, att klä mig i lin, att sova på linnelakan och doften av lin. Men jag avskyr verkligen att ha lin i varpen!
Den här ganska grova linnevarpen har legat i en gömma sedan jag gick på Wik. Jag hade först tänkt väva hela enfärgad i korndräll och sy något av, men jag tröttnade som synes och blandade in andra färger. Sedan tröttnade jag på korndräll och experimenterade lite.
 
 
Sedan tröttnade jag överhuvudtaget på den väven, solvade om till en smal våffelväv och gjorde disktrasväv. Som jag också tröttnade på framåt slutet.
När jag hade zickzackat och klippt isär dem tröttnade jag på det också, så jag har exakt en färdig trasa och en mängd okantade småtrasor som ligger i någon hög i väntan på bättre tider.
 
 

Linneväv

0 Läs mer >>
Nu var det äntligen dags att förverkliga min åtta år gamla dröm, att väva filtar eller plädar till mina barn med deras namn i! Skillnaden mellan filt och pläd är, som ni kanske vet, att en filt har en tunnare bomullsvarp och ett tjockare, kanske dubbelspolat, inslag som nästan täcker varpen och som ska vävas ganska glest för att sedan tvättas tät (se Signes och Elsas filtar), och en pläd har varp och inslag i samma kvalitet, och varpen är tydlig (se här). Min uppsättning blev någon sorts mellanting, en tunn ullvarp och inslag i detta ljuvliga Esito öglemohair.
(foto: Birgitta Gillsjö)
Solvningen i en taqueté med skaftväxling är: Skaft 1, löst solv, skaft 2, löst solv, och så vidare. Till en början hänger alla lösa solv på en kam.
.Så här ser det ut från start, med alla fyra skaft (två fasta och två lösa) monterade, och alla lösa solv samlade på en kam. Jag hade två solv knutna till en tyngd och en pärla, annars hade det blivit alldeles för trångt och tungt.
 
Upphängningen av kammarna varierar. Först provade jag en aluminiumvagga som jag fick låna av läraren Gisela von Weisz, men de var för trånga så jag bytte till ett par stöd som jag själv har sytt och slagit öljetter i:
 
Här är första plädes forsta inslag! Jag hade som ni ser ovan arrangerat pärlorna i färggrupper om tio, och då var det lätt att få fram ett jämnt rutmönster utan att behöva räkna.
 
När det var dags att byta färg på rutorna, så behövde jag inte flytta om solven, utan jag skyttlade helt enkelt de båda färgerna i omvänd ordning!
 
Jag hade hittat ett korsstygnsmönster av en keltisk knut som jag ville överföra till väven. Det krävdes lite experimenterande för att komma fram till hur många inslag jag behövde göra för varje ruta för att knuten skulle bli så rund som möjligt. För få, så skulle det bli en platt ellips, för många så skulle det bli en äggform. Slutresultatet blev aningen äggigare än jag hade tänkt, men jag är ändå mycket nöjd.
Efter knuten var det dags för namnet. Jag hade förberett ett rutmönster hemma, men det blev inte bra när jag omsatte det i praktiken så jag repade upp och gjorde ett nytt mönster. Ingen kan missa vems pläd detta är!
 
Dotterns pläd var lite knepigare att göra, för hon hade absolut förbjudit mig att "skriva" hennes namn i. Men det var ju själva vitsen med dessa plädar, så jag kompromissade, och spred ut bokstäverna över hela ytan på olika sätt. Det som ser ut som ett litet rött hjärta mellan katterna, är ett A som jag plockat in för hand.
 
För varje förändring som görs, måste man plocka om i de lösa solven. Det kräver sin tid. "R":et i den nästan kvadratiska rutan nedan tog nästan tre timmar att få till. Då var det riktigt skönt att komma till det stora E:t, där var det motorväg!
(Foton: Birgitta Gillsjö)
 Uppsättningen tog en hel dag, med femhundra trådar att solva och skeda och ovanpå det uppknytning och framknytning. Först dag två av fem kunde jag börja väva. Fyra dagar gav två dagar per pläd. Det räckte inte, så jag satt på nätterna också, till halv tre - tre både tisdag, onsdag och torsdag. Så jag var rätt trött när jag kom hem till mina föräldrar.
 
Men som ni vet, så är inte arbetet slut när väven är nedklippt. Då ska den monteras. Jag ville testa lite nya varianter, så Tores pläd fick en brickvävd kant. Där var hängmattan perfekt som varphållare och "bord".
 
Aneiras pläd fick en orientalisk fläta som kant.
 
Nu är båda klara! Mycket nöjd!
 
 
Vill någon se mer hur detta går till rent praktiskt, så har jag lagt upp en film på Youtube!

Skaftväxling 2016

0 Läs mer >>
Sommaren 2008 gick jag en femdagarskurs på Gamleby FHSK i skaftväxling, en teknik jag aldrig hade hört talas om innan men som lät jättespännande. Tekniken innebär att man kan väva taqueté och samitum (en sorts dubbelsidiga vävar) på ett väldigt mycket enklare sätt, genom att själva solven hänger löst på specialskaften (redkammar eller en på längden itusågad sked). Under kursen satte vi upp små smala provvävar i olika sorters varp och fick prova att väva i alla, och jag blev så inspirerad att jag skaffade allt material som behövs för att kunna väva det hemma. Men, med två barn hemma så misstänkte jag att det kanske inte skulle vara så himla lätt. Solven hänger nämligen löst med hundratals karosseribrickor som tyngd. Jag provade att hänga upp en handfull, och det tog inte många minuter förrän det var ett ormbo, så jag har inte givit mig på det.
I sommar ska det hållas en ny kurs med samma lärare, där vi tar med egen varp och väver en hel väv! Precis som jag vill! En av provvävarna jag gjorde, som jag inte hittar just nu, är med min dotters namn i, och planen är att väva två plädar till barnen med deras namn. Å vad det ska bli roligt!
 
Första snutten är taqueté i en tunn bomullsvarp, som jag har haft velourgarn och lingarn som inslag i. Lite tusen-och-en-natt-känsla kan jag tycka, om man vrider den nittio grader.

n
 
Här är mattvarp, två trådar i solv, med grovt garn, tror det är nöthårgarn, som inslag. När man väver den här tekniken, så kan man utgå ifrån korsstygnsmönster, vilket jag har gjort här.
 
 
 
Detta är inte skaftväxling, utan en solvad taqueté i tre lager. Rejält tjock! Mattlin i varpen, dubbelt inslag av ullgarn som inslag. Den tekniken är lättare att göra hemma, så jag provade den i denna matta.
 
Mattvarp med en tråd i solv, där jag hade trasor som inslag. Det blir rejäla mattor eftersom det är dubbelt inslag!
 
Detta är en filt, det vill säga, tunn bomullsvarp och inslag av ull. Skillnaden mellan pläd och filt är att pläden har samma material i varp och inslag, och att varpen syns tydligt. Filten ska ju beredas efteråt, och ullinslaget täcker då varpen helt.
ade

 
Möbeltyg i samitum, det vill säga, en dubbelsidig kypert.
 

 
Några små provvävar till blev det, men dem hittar jag inte i mina gömmor just nu.
 
Generellt är jag inte mycket för provvävar, jag vill ge mig på en produkt med en gång, men i det här fallet var det verkligen berättigat!

Skaftväxling

0 Läs mer >>
I en kasse jag fick med mattrasor låg en massa rött. Det fick bli en röd matta!
 
 
 

 
 

Röd kypertmatta

0 Läs mer >>
 
 
 
Det här var ett riktigt UFO, UnFinishedObject. Tyget vävde jag 2004 i samma varp och med samma velourgarn som Emmas och Björns bröllopskudde. Jag började brodera hösten 2012, men så kunde jag inte hitta det svarta garnet som jag var säker på att jag hade mer av någonstans. Inte ens en ordentlig garnsortering lockade fram det så jag köpte nytt, och häromdagen fick jag ett ryck och gjorde klart den. Melodin är också egenkomponerad och heter Malins rondo. 
Remmen är brickvävd, och det gick förvånansvärt smidigt att väva med velourgarnet som både varp och inslag.
 
Jag ber om ursäkt för att bilderna är på sniskan. Det är de inte i mitt bildarkiv och jag vet inte hur man vrider på dem.
 
 
 

Musikväska

0 Läs mer >>
Julklapp till min syster i ett underbart garn från Wales.
 
 En av de vackraste varpar jag haft uppspänd på länge!
 

Annelis sjalpläd

0 Läs mer >>
I början av min vävkarriär fick jag en del tjockt, ljusblått ullgarn av min faster. Hälften av det gjorde jag en varpfläta av, men då jag inte gillar ljusblått, och inte förrän nu idag kom på den briljanta idén att färga garnet, så har det blivit liggande i över ett decennium. Men i ett ryck av att rensa i garnförrådet drog jag på denna varp och vävde två babyfiltar i tuskaft och dukagång, med något lurvigt syntetgarn som effekt.
Jag har roat mig med att öppna en Etsy-affär som heter Trollboden, och där har jag lagt ut dem till försäljning. Får se om någon hittar dem och tycker om dem!
 

Babyfiltar

0 Läs mer >>
Som ett litet större nålbrev, med plats för sax och måttband och lite småpryttlar, till en väninna.
 
 
 
Det vävda tyget är rutig kypert, det orangea färgat med krapprot och lökskal. Samma som jag sydde en poncho av. Kantat med svart velourgarn.
 
 
 

Nålväska

0 Läs mer >>
De här dynorna vävdes i ryateknik med mattrasor mellan knutarna åt en liten pojke som snart fyller ett år, och det sällskap han kan tänkas ha eller få! De hamnade i familjens utekök där de passar perfekt!
 
Efsingar och restgarner
 
Tunt ullgarn som jag fått till skänks
 
 
 
 

Emils dynor

0 Läs mer >>
"Kan du väva en matta i pastellfärger åt mig?" undrade en klasskamrat. Och jo, jag hade ett trasigt påslakan från åttiotalet och en del pastelliga trasor liggande. Så det blev en pastellkypert:
 
 
 
Som ser ut såhär på plats:
 

Milenas matta

1 Läs mer >>
 
Stränggarn och ett fluffgarn som jag köpte för att tillverka denna på Väddö.
 
Så här ser den ut där den hör hemma hos Ninni:
 

Ninnis matta

0 Läs mer >>
Den här mattan vävde jag 2006, för att ha i hallen som uppsugare av smuts från barnvagnen. Sedan blev den mest ivägen där, och ivägen överallt på golvet där jag försökte ha den. I flera år har den legat ihoprullad i garderoben, men det är ju synd så nu provar jag den här varianten:
 

Jeansmattans placerin...

0 Läs mer >>
För en del år sedan köpte jag en vävram billigt på loppis, och har försökt hitta instruktioner till hur man framför allt monterar ner den. Det har jag misslyckats med, trots inköp av boken "Väva fritt i ram", men jag improviserade lite och invigde ramen med denna noppväv, av garn som jag fick till skänks av min fasters väninna:
 
 
 
 

Emmas sittdyna