Signes och Elsas filtar

Sommaren 2008 gick jag en kurs i skaftväxling på Gamleby Folkhögskola. Tekniken gjorde det lätt att väva mönster i dubbelväv, men krävde en stor mängd små löst hängande metallbrickor i vävstolen. Jag hade mina farhågor men ville ändå testa - och efter en stund var de få brickor jag hängt upp på prov förvandlade till ett ormbo av en förtjust tvååring.

Istället byggde jag en egen enkel dragrustning. Betydligt pilligare, men resultatet är detsamma. Först vävde jag en dopfilt åt mina väninnors dotter Signe:


(Nyss nedklippt)


(filtad i tvättmaskin och uppruggad med skurborste)

och sedan blev det en filt åt en liten nyfödd Elsa. Jag påbörjade den innan hon föddes, så då fick det bli en text som skulle passa vem det än var som kom ut!


Nyss nedklippt och avslutad i kanterna


Det läskigaste - i tvättmaskinen!



Nytvättad...


... och uppruggad!

Kommentarer:

1 Mia:

skriven

Oh så fint gjorda. Jag älskar den enkla kompositionen, hur fint det blir med orden så tydligt och talande. Jag beundrar dig som väver måste jag säga - jag har själv haft väldigt svårt för att göra saker som inte kan bli klara direkt. Helst samma dag. Jag vet inte om jag skulle ha tålamod till att varpa en hel väv (jag vet ju hur väl tålamodet dryper bara jag ska lägga upp en något bredare brickbandsvävning, och det är ju inget i jämförelse). Vackert!

Kommentera här: