Från första skaftväxlingskursen, 2008
Nu var det äntligen dags att förverkliga min åtta år gamla dröm, att väva filtar eller plädar till mina barn med deras namn i! Skillnaden mellan filt och pläd är, som ni kanske vet, att en filt har en tunnare bomullsvarp och ett tjockare, kanske dubbelspolat, inslag som nästan täcker varpen och som ska vävas ganska glest för att sedan tvättas tät (se Signes och Elsas filtar), och en pläd har varp och inslag i samma kvalitet, och varpen är tydlig (se här). Min uppsättning blev någon sorts mellanting, en tunn ullvarp och inslag i detta ljuvliga Esito öglemohair.
(foto: Birgitta Gillsjö)
Solvningen i en taqueté med skaftväxling är: Skaft 1, löst solv, skaft 2, löst solv, och så vidare. Till en början hänger alla lösa solv på en kam.
.Så här ser det ut från start, med alla fyra skaft (två fasta och två lösa) monterade, och alla lösa solv samlade på en kam. Jag hade två solv knutna till en tyngd och en pärla, annars hade det blivit alldeles för trångt och tungt.
Men som ni vet, så är inte arbetet slut när väven är nedklippt. Då ska den monteras. Jag ville testa lite nya varianter, så Tores pläd fick en brickvävd kant. Där var hängmattan perfekt som varphållare och "bord".
Upphängningen av kammarna varierar. Först provade jag en aluminiumvagga som jag fick låna av läraren Gisela von Weisz, men de var för trånga så jag bytte till ett par stöd som jag själv har sytt och slagit öljetter i:
Här är första plädes forsta inslag! Jag hade som ni ser ovan arrangerat pärlorna i färggrupper om tio, och då var det lätt att få fram ett jämnt rutmönster utan att behöva räkna.
När det var dags att byta färg på rutorna, så behövde jag inte flytta om solven, utan jag skyttlade helt enkelt de båda färgerna i omvänd ordning!
Jag hade hittat ett korsstygnsmönster av en keltisk knut som jag ville överföra till väven. Det krävdes lite experimenterande för att komma fram till hur många inslag jag behövde göra för varje ruta för att knuten skulle bli så rund som möjligt. För få, så skulle det bli en platt ellips, för många så skulle det bli en äggform. Slutresultatet blev aningen äggigare än jag hade tänkt, men jag är ändå mycket nöjd.
Efter knuten var det dags för namnet. Jag hade förberett ett rutmönster hemma, men det blev inte bra när jag omsatte det i praktiken så jag repade upp och gjorde ett nytt mönster. Ingen kan missa vems pläd detta är!
Dotterns pläd var lite knepigare att göra, för hon hade absolut förbjudit mig att "skriva" hennes namn i. Men det var ju själva vitsen med dessa plädar, så jag kompromissade, och spred ut bokstäverna över hela ytan på olika sätt. Det som ser ut som ett litet rött hjärta mellan katterna, är ett A som jag plockat in för hand.
För varje förändring som görs, måste man plocka om i de lösa solven. Det kräver sin tid. "R":et i den nästan kvadratiska rutan nedan tog nästan tre timmar att få till. Då var det riktigt skönt att komma till det stora E:t, där var det motorväg!
(Foton: Birgitta Gillsjö)
Uppsättningen tog en hel dag, med femhundra trådar att solva och skeda och ovanpå det uppknytning och framknytning. Först dag två av fem kunde jag börja väva. Fyra dagar gav två dagar per pläd. Det räckte inte, så jag satt på nätterna också, till halv tre - tre både tisdag, onsdag och torsdag. Så jag var rätt trött när jag kom hem till mina föräldrar.
Aneiras pläd fick en orientalisk fläta som kant.
Nu är båda klara! Mycket nöjd!
Skaftväxling 2016
Sommaren 2008 gick jag en femdagarskurs på Gamleby FHSK i skaftväxling, en teknik jag aldrig hade hört talas om innan men som lät jättespännande. Tekniken innebär att man kan väva taqueté och samitum (en sorts dubbelsidiga vävar) på ett väldigt mycket enklare sätt, genom att själva solven hänger löst på specialskaften (redkammar eller en på längden itusågad sked). Under kursen satte vi upp små smala provvävar i olika sorters varp och fick prova att väva i alla, och jag blev så inspirerad att jag skaffade allt material som behövs för att kunna väva det hemma. Men, med två barn hemma så misstänkte jag att det kanske inte skulle vara så himla lätt. Solven hänger nämligen löst med hundratals karosseribrickor som tyngd. Jag provade att hänga upp en handfull, och det tog inte många minuter förrän det var ett ormbo, så jag har inte givit mig på det.
I sommar ska det hållas en ny kurs med samma lärare, där vi tar med egen varp och väver en hel väv! Precis som jag vill! En av provvävarna jag gjorde, som jag inte hittar just nu, är med min dotters namn i, och planen är att väva två plädar till barnen med deras namn. Å vad det ska bli roligt!
Första snutten är taqueté i en tunn bomullsvarp, som jag har haft velourgarn och lingarn som inslag i. Lite tusen-och-en-natt-känsla kan jag tycka, om man vrider den nittio grader.
n
Detta är en filt, det vill säga, tunn bomullsvarp och inslag av ull. Skillnaden mellan pläd och filt är att pläden har samma material i varp och inslag, och att varpen syns tydligt. Filten ska ju beredas efteråt, och ullinslaget täcker då varpen helt.Här är mattvarp, två trådar i solv, med grovt garn, tror det är nöthårgarn, som inslag. När man väver den här tekniken, så kan man utgå ifrån korsstygnsmönster, vilket jag har gjort här.
Detta är inte skaftväxling, utan en solvad taqueté i tre lager. Rejält tjock! Mattlin i varpen, dubbelt inslag av ullgarn som inslag. Den tekniken är lättare att göra hemma, så jag provade den i denna matta.
Mattvarp med en tråd i solv, där jag hade trasor som inslag. Det blir rejäla mattor eftersom det är dubbelt inslag!
ade
Några små provvävar till blev det, men dem hittar jag inte i mina gömmor just nu.
Generellt är jag inte mycket för provvävar, jag vill ge mig på en produkt med en gång, men i det här fallet var det verkligen berättigat!
Skaftväxling
Innan jag började på Väddö gick jag en femdagarskurs i klädsömnad på Gamleby Folkhögskola. Där designade jag denna klänning och sydde efter mina egna mått. Två barn och elva år senare kan jag fortfarande ha den, men... jag måste hålla in magen lite om det ska se riktigt snyggt ut. Premiäranvändningen var på min pappas sextioårsdag, och det är också han som nålar fållen.
Råsidenklänning
Jag började väva på Vuxenskolans kvällskurs, mitt i Uppsala, i januari 1999. Under julen hade nämligen min väninna Charlotte, som omnämns här och var i denna blogg, lärt mig att väva med brickor, och den natten kunde jag inte sova utan alla tankar och idéer snurrade på för fullt i huvudet. Innan dess hade jag knappt ens rört vid en vävstol och hade ingen aning om hur den fungerade, men jag kastade mig på telefonen efter nyår och hade turen att få den sista platsen på den här kvällskursen. Min allra första väv blev en enkel rana, men redan vid andra uppsättningen kröp önskan om att skapa bruksföremål fram. Jag ville väva ett tyg att sy en väska till min nybyggda harpa av!
Utan att veta något om tekniker, så bläddrade jag i pärmar och fastnade för det här mönstret. Läraren hjälpte mig att välja material och räkna ut vilken täthet jag borde ha för att göra ett hållbart tyg. Varpen var i cottolin, inslaget i lin, och den här drällvarianten vävdes med fyra skaft och fem trampor och var väldigt rolig vill jag minnas trots att jag inte "lekte" under skapandet utan höll mig helt och hållet till ordningen.
Till kanterna och som remmar köpte jag sadelgjordsband.
När jag hade tillräckligt med tyg till en väska, så inverterade jag färgerna och vävde en liten snutt som jag sydde en flöjtväska av. Bandet till den vävde jag med sexhålsbrickor.
Väskan fungerar även utmärkt att ha prylar i när jag åker på lajv, även utan harpan. Den sväljer mycket!
Kukkoladräll
Nästan samtidigt som jag lärde mig väva så började jag med levande rollspel. Ganska ofta har mina vävar skapats för ett specifikt ändamål. Den här sjalen, som är en av mina allra första, vävd på Vuxenskolan när jag gick där på kvällskurs, vävdes till min roll Hrefna i Gyllene Hjortens kampanjvärld. Hennes färger var grå/vinröd.
Sjalen är helt i ull, tuskaft, och den oregelbundna randningen har jag gjort helt enkelt genom att klippa av inslagstrådarna där jag tyckte att det passade, och lägga nästa tråd aningens omlott. Resultatet blev ändå väldigt jämnt och fint!
Min första sjal
En rana, vävd med ullgarn i mattvarp, blev mitt första alster! Den vävdes på Vuxenskolans vävkurs våren 1999.
Å så roligt det var!