Skaftväxling 2016
Nu var det äntligen dags att förverkliga min åtta år gamla dröm, att väva filtar eller plädar till mina barn med deras namn i! Skillnaden mellan filt och pläd är, som ni kanske vet, att en filt har en tunnare bomullsvarp och ett tjockare, kanske dubbelspolat, inslag som nästan täcker varpen och som ska vävas ganska glest för att sedan tvättas tät (se Signes och Elsas filtar), och en pläd har varp och inslag i samma kvalitet, och varpen är tydlig (se här). Min uppsättning blev någon sorts mellanting, en tunn ullvarp och inslag i detta ljuvliga Esito öglemohair.
(foto: Birgitta Gillsjö)
Solvningen i en taqueté med skaftväxling är: Skaft 1, löst solv, skaft 2, löst solv, och så vidare. Till en början hänger alla lösa solv på en kam.
.Så här ser det ut från start, med alla fyra skaft (två fasta och två lösa) monterade, och alla lösa solv samlade på en kam. Jag hade två solv knutna till en tyngd och en pärla, annars hade det blivit alldeles för trångt och tungt.
Men som ni vet, så är inte arbetet slut när väven är nedklippt. Då ska den monteras. Jag ville testa lite nya varianter, så Tores pläd fick en brickvävd kant. Där var hängmattan perfekt som varphållare och "bord".
Upphängningen av kammarna varierar. Först provade jag en aluminiumvagga som jag fick låna av läraren Gisela von Weisz, men de var för trånga så jag bytte till ett par stöd som jag själv har sytt och slagit öljetter i:
Här är första plädes forsta inslag! Jag hade som ni ser ovan arrangerat pärlorna i färggrupper om tio, och då var det lätt att få fram ett jämnt rutmönster utan att behöva räkna.
När det var dags att byta färg på rutorna, så behövde jag inte flytta om solven, utan jag skyttlade helt enkelt de båda färgerna i omvänd ordning!
Jag hade hittat ett korsstygnsmönster av en keltisk knut som jag ville överföra till väven. Det krävdes lite experimenterande för att komma fram till hur många inslag jag behövde göra för varje ruta för att knuten skulle bli så rund som möjligt. För få, så skulle det bli en platt ellips, för många så skulle det bli en äggform. Slutresultatet blev aningen äggigare än jag hade tänkt, men jag är ändå mycket nöjd.
Efter knuten var det dags för namnet. Jag hade förberett ett rutmönster hemma, men det blev inte bra när jag omsatte det i praktiken så jag repade upp och gjorde ett nytt mönster. Ingen kan missa vems pläd detta är!
Dotterns pläd var lite knepigare att göra, för hon hade absolut förbjudit mig att "skriva" hennes namn i. Men det var ju själva vitsen med dessa plädar, så jag kompromissade, och spred ut bokstäverna över hela ytan på olika sätt. Det som ser ut som ett litet rött hjärta mellan katterna, är ett A som jag plockat in för hand.
För varje förändring som görs, måste man plocka om i de lösa solven. Det kräver sin tid. "R":et i den nästan kvadratiska rutan nedan tog nästan tre timmar att få till. Då var det riktigt skönt att komma till det stora E:t, där var det motorväg!
(Foton: Birgitta Gillsjö)
Uppsättningen tog en hel dag, med femhundra trådar att solva och skeda och ovanpå det uppknytning och framknytning. Först dag två av fem kunde jag börja väva. Fyra dagar gav två dagar per pläd. Det räckte inte, så jag satt på nätterna också, till halv tre - tre både tisdag, onsdag och torsdag. Så jag var rätt trött när jag kom hem till mina föräldrar.
Aneiras pläd fick en orientalisk fläta som kant.
Nu är båda klara! Mycket nöjd!
