Mitt första brickband!
Julen 1998 lärde Charlotte mig att väva med brickor. Jag blev helt såld, min pappa sågade och borrade genast i en kortlek åt mig så att jag kunde prova omedelbart, men snart köpte jag kartongbrickor avsedda för ändamålet som fungerade lite bättre. Framför allt är hörnen rundade, vilket minskar risken för att garnet hakar i dem.
Det här är mitt absolut första brickband, vävt med vad som fanns i mina föräldrars gömmor, med enklast tänkbara mönster. Samtidigt är det ett av de band som jag använder mest, då det fungerar som midjebälte när jag sätter fast det lås som syns på bilden, som pappa också tillverkade åt mig.