Vilken lättnad!!!
I två år har min älskade vävstol fungerat som klätterställning. Nästan lika länge har jag tänkt att jag ska solva om och väva ut den lilla bit varp som är kvar, eftersom jag är den typen som vill använda varenda sista droppe av bläcket i mina stålstiftpennor, varenda centimeter av varpen och varenda liten efsing. Men att solva är något av det tråkigaste som finns. Började före jul, men så lekte sonen med skaften så att solven åkte ur nertill, och då tappade jag lusten.
I julklapp fick jag ett härligt garn, och ett gäng trästickor, men då det inte finns plats för stickkonsten i mitt mentala hantverksbibliotek, så bestämde jag mig för att väva en härlig sjal av det. När jag vävt ur den där lilla retfulla snutten. Som jag först måste solva om helt och hållet och sortera solven på.
Men det är ingen exklusiv varp som sitter i. Vanlig tunn bomullsvarp. En ganska kort snutt dessutom. Och jag hade ingen klar plan över vad jag skulle väva i den heller. Så idag gjorde jag det. Drog ur allt och kastade!
Vilken befrielse!
