Sandras bälte
I många år har det legat en liten varpfläta, tänkt att göra ett band med bokstäver på av, som detta. Nu tänkte jag göra ett band åt Sandra med hennes namn och keltiska symboler, men insåg när jag läste på om tekniken hur otroligt tråkigt och bundet det skulle bli. Så jag drog ur alla trådar och trädde om till ett flätat band!
Lingarn som detta är ett dåligt material till brickband. För att minska snoddbildningen fäste jag brickparen vid en bräda med lekare:
Det fungerade riktigt bra halvvägs, men till slut blev de individuella brickorna så pass snodda att jag måste klippa loss och reda ut. Även under förarbetets gång lades så otroligt mycket mer tid på att reda ut och trassla loss än själva vävningen, så jag hoppas kunna hålla mitt löfte till mig själv att aldrig mer väva längre brickband med lingarn! Om inte min man hade hjälpt mig på slutet att hålla i trådarna, så hade det inte blivit ett bälte. Då hade det blivit en tummetott.
Det här är grundmönstret.
Här har jag låtit ett brickpar byta plats:
Här har jag låtit ett brickpar byta plats:
Utan någon plan har jag bara lekt med flätningen.
Som bältesring använde jag en gardinring! Den syns knappt ändå, så det är slöseri med något snofsigare.
Drejade fransar är nog min favoritavslutning!
Jag provade innan jag postade det:
Jag fann det väldigt skönt att bära tillsammans med den här klänningen, så kanske glömmer jag snart mitt löfte till mig själv. Lin ÄR vackert!
skriven
Snyggt! Kul att få se vad andra gör med brickband. Det med lekarna såg väldigt finurligt ut!