Inspirerad av en person som gör pyttesmå djur med filtnålar gjorde jag denna drake, som skickades till samma Ninni som fick mattan med fluffgarn. Så här bor den hemma hos henne:
Stränggarn och ett fluffgarn som jag köpte för att tillverka denna på Väddö.
Så här ser den ut där den hör hemma hos Ninni:
Ninnis matta
Den här mattan vävde jag 2006, för att ha i hallen som uppsugare av smuts från barnvagnen. Sedan blev den mest ivägen där, och ivägen överallt på golvet där jag försökte ha den. I flera år har den legat ihoprullad i garderoben, men det är ju synd så nu provar jag den här varianten:
Jeansmattans placerin...
Det mest fantastiska med Skapande-gruppen på facebook, som består av ett tjugotal skapande vänner och bekanta till mig, är hur inspirationen studsar mellan oss. En väninna visade bild på den hatt hon höll på att sy, och jag ville genast prova göra en egen så vi sydde och jämförde på varsitt håll. Så här blev min, sydd i ett sammetsliknande ylletyg som legat i källaren i över tio år:
Som alla ser, så är det en drake som dyker ner i vågorna för att dricka! Det blå och orangea garnet har jag färgat själv, det blå kan ha varit med något så fuskigt som syntetfärg, men det orangea är gammalt hederligt lökskal och krapp. Samma som till Eldklänningen!
Drakmössa
En hantverksbekant i min "Skapande"-grupp på facebook har vävt grytunderlägg av mattvarp och pinnar, och jag blev så förtjust att jag föreslog ett hantverksutbyte. Jag fick detta:
Och lekte med en glasdank som jag svepte in i ull, stoppade i en stor tebladkula, vispade runt i diskmedelvatten och rullade i händerna innan jag öppnade upp ett öga med en filtnål. Den blev tung, men riktigt fin tycker jag!
Tovat halsband
Min väninna Mia har experimenterat med hattar. Hon stickar stort och löst, slänger in dem i tvättmaskinen, håller tummarna och låter maskinen filta dem. Just denna blev hon inte särskilt nöjd med, den var för liten för henne och brättet blev inte som hon ville. När jag provade den och den satt som smäck, så fick jag den av henne. Vi hade tidigare pratat om hur man kunde dekorera hennes hattar, om man kunde filtnåla fast roliga grejer, och nu hade jag plötsligt en helt svart "målarduk" att göra något kul med!
Ganska snart förkastade jag dock filtnålningstekniken, och bestämde mig för att brodera. Det röda garnet har jag färgat själv med krapprot.
Här publicerar jag helt fräckt två bilder som Mia själv tagit på en annan av hennes hattar, för att ni ska få se verkligt före- och efter:
Mias transformerade h...
Brickor är jag förtjust i, men bandgrind har inte riktigt lyckats charma mig. En väninna facebookade från symässan i våras om att hon köpt en mönstergrind, och det lät så spännande att jag bad henne köpa en. Det är den minsta av dessa, jag hade sedan tidigare den större, som jag inte visste hur man egentligen skulle använda men jag hittade sedan ett internetklipp och den verkar ganska avancerad.
Jag experimenterade med den lilla tills jag blev alldeles varm av irritation, jag fick den inte alls att fungera som jag ville! Till slut var det bara att acceptera att jag antingen var tvungen att konstruera ett mönster som gjorde att trådarna bands lika jämnt på fram- och baksidan, eller acceptera att trådarna låg helt fritt på baksidan. Det sistnämnda fungerar ju om jag använder bandet som dekoration och ska sy fast det, men då jag gärna vill ha mina band löst hängande så försvann en stor del av den frihet som jag trodde jag skulle få med denna grind.
Första fula försöket:
Här har jag kommit på tekniken, men det ligger massa lösa röda trådar på baksidan:
Här har jag hittat på ett mönster som blir lite mer bundet, men man behövde visst vara ganska noga med hur hårt man slår till och drar åt inslagstråden, och ärligt talat var det inte ett dugg roligt.
Men, nu har jag provat i alla fall, och kanske får jag ett ryck framöver och gör något skoj!
Bandgrind
När jag 1993 fick veta att jag skulle bli moster, så skaffade jag den ickegulligaste doptavla jag kunde hitta och började brodera med liv och lust. Sedan, strax efter gossebarnets födelse, så tog tråden slut. Precis här, på sista S.et...
Det var oerhört retligt, och jag kom mig inte riktigt för att köpa den där lilla tråduschlingen som saknades på en gång, och sedan gick år efter år då jag ibland tänkte att "å, NU ska jag köpa tråd" men då hittade jag inte tavlan, eller så hittade jag tavlan och tänkte att vad bra, nu vet jag var den är, men det glömde jag förstås bort. Men i våras, när jag till min förvåning hittade den igen hopknycklad bland mina skattepapper när jag letade efter något helt annat, så tänkte jag att vadtusan, nu SKA jag göra klart den! Och faktiskt, jag lyckades pilla upp tillräckligt mycket överbliven tråd från fästningarna på baksidan för att klämma fram de där sista stygnen. Sedan kompletterade jag med längd, vikt, tid och datum, och improviserade en ram.
Tjugo år hit eller dit, vad är det i ett kosmiskt perspektiv?
Olles doptavla
Ett tag hade jag tryckta örngott som standardpresent när barnen skulle på kalas, men nu har det gått runt ett varv och det är dags att tänka nytt.
Men Emilia hade inte fått ett örngott, så detta fick hon:
Födelsedagsfleecepläd...
För en del år sedan köpte jag en vävram billigt på loppis, och har försökt hitta instruktioner till hur man framför allt monterar ner den. Det har jag misslyckats med, trots inköp av boken "Väva fritt i ram", men jag improviserade lite och invigde ramen med denna noppväv, av garn som jag fick till skänks av min fasters väninna:
Emmas sittdyna
Jag tycker alltid att det är trevligare med personliga presenter till lärare vid skolavslutningar än något som kan köpas vartsomhelst, och i år föreslog jag att vi skulle ge pedagogerna i dotterns klass varsin namnmugg, då jag själv tycker att det är trevligt att ha sin egen personliga mugg i fikarummet.
Skolans rektor och specialpedagog fick också varsin mugg, men från min dotter istället för från hela klassen, för att hon får lite extra hjälp från dem.
Muggarna är från IKEA, och dekorerade med porslinpennor som härdas i ugnen.
Muggar
Det här lilla trollet nålade jag på en föreläsning, och min bänkkamrat köpte det bums av mig! Här sitter det på hennes anteckningar.
