Killekortlek och väska
Flera av hantverksutbytespolarna håller på med levande rollspel, och då kan det vara roligt att ta med sig spel som kan fungera i en fantasymedeltida värld. Ursprunget till killekortleken (uttalas chille) är från femtonhundratalet så vitt man vet, men bara det att det inte är knekt, kung, dam och ess gör ju att det kan kännas lite annorlunda. För att ytterligare neutralisera kortleken, så har jag hittat på egna klädda kort. Eller kanske mest för att jag inte hade lust att måla ett svin, ett värdshus, en kavall, husar och harlequin...
Korten är målade på akvarellpapper som är styvt nog att kunna fungera som kortlek, men hur snabbt den blir sliten har jag ingen aning om! Försökte fixera färgerna med klarlackspray, men då gick det igenom på baksidan och det är ju väldigt dumt i kortspelsammanhang. Och laminering går ju bort, det kan man inte ha i skogen!
Påbörjad i Västervik veckan efter påsk 2013.
Kortleken behövde förstås ett fodral, och jag led av broderiabstinens efter att ha lämnat ifrån mig pachisispelet, så jag tänkte att det kunde bli roligt att brodera det högsta och det lägsta kortet. Kistan är högst, den är full med guldpengar om man har tur! Jag kom på att jag hade nyckel och nyckelhål till min scrapbooking nere i Västervik, så jag fick det uppskickat och använde mig av för en roligare struktur.
Desertören måste ju vara absolut lägst, Cia spelar ofta soldat nämligen. Ni ser väl ögonen i busken där ynkryggen gömmer sig?