Olles doptavla

När jag 1993 fick veta att jag skulle bli moster, så skaffade jag den ickegulligaste doptavla jag kunde hitta och började brodera med liv och lust. Sedan, strax efter gossebarnets födelse, så tog tråden slut. Precis här, på sista S.et...
 
Det var oerhört retligt, och jag kom mig inte riktigt för att köpa den där lilla tråduschlingen som saknades på en gång, och sedan gick år efter år då jag ibland tänkte att "å, NU ska jag köpa tråd" men då hittade jag inte tavlan, eller så hittade jag tavlan och tänkte att vad bra, nu vet jag var den är, men det glömde jag förstås bort. Men i våras, när jag till min förvåning hittade den igen hopknycklad bland mina skattepapper när jag letade efter något helt annat, så tänkte jag att vadtusan, nu SKA jag göra klart den! Och faktiskt, jag lyckades pilla upp tillräckligt mycket överbliven tråd från fästningarna på baksidan för att klämma fram de där sista stygnen. Sedan kompletterade jag med längd, vikt, tid och datum, och improviserade en ram.
 
 
Tjugo år hit eller dit, vad är det i ett kosmiskt perspektiv?

Kommentarer:

1 Sandra:

skriven

Du är bra underbar :)

Kommentera här: